....

Kan inte kommentera och lyckades precis sudda ut hela mitt svar. återkommer i morgon, tidig morgon. Natti. och sorry.

Här! Här diskutera vi vidare....

Välkommen..

BTW, är med och tävlar om ett f1 paket på discoverychannel.se

Känns som det hade varit ett kul avbrott. /Razz

Vardag...

Efter två veckor med efterdyningar av cellgifter varvat med diverse infektioner med Sophie på sjukhus som följd var det så dags för behandling nr2 i måndags. Vi åkte in tidigt för att ta blodprov, Sophies värden hade varit så låga att det fanns risk för att behandlingen skulle skjutas upp ytterligare men  efter  en fika på CRC fick vi klartecken och behandlingen sattes in får andra gången. För mig var det lika känslomässigt laddat som sist men Sophie tog det hela med lugn och ro. Såsom första gången mådde Sophie bra i början men stegrande under veckan har de olika biverkningarna fisat sina fula trynen. Sophie har mått illa och varit väldigt trött och som grädde på moset har sprutorna för tillväxt av vita blodkroppar ordnat svår värk  stort sett i hela kroppen. Hennes blodförtunnande gör också att effektiva värktabletter är uteslutet...
Trots allt detta har vi alla ansträngt oss och lyckats fixa en mysig vecka med massor av kärlek.
Igår var jag och Julian nere i Trelleborg och hälsade på Julians fastrar och kusin Keila så att S kunde sova i lugn och ro.Vi passade också på att hälsa på hos min mormor på en fika innan  det var dags att köra. Efter Trelleborg stannade vi till hos Linus & Fanny och deras lilla Ella (Julians framtida fru) och snackade lite skit. Vi satt en bra stund och det var skönt att prata lite.
När det tillslut var dags att åka tillbaka till malmö var klockan kvart i sju och jag var fortfarande tvungen att åka o handla. Efter 5 minuter i bilen förvandlades bilresan till en viljornas kamp då lilleman ville sova. Det är ju så att om man kan hålla det lilla livet vaket tills man kommer hem så är det bara att byta till jamis och sedan administrera 180ml lelle. Jag vann viljornas kamp och fick se Julian slockna som ett ljus o komma i säng utan några som helst problem. Sliten satte jag mig sedan i soffan och njöt av kvällen med Sophie sålänge hon orkade. Gick o lade mig vid ett. Somnade vid två. Har sovit som ett barn... Skriver igen snart mina vänner.
/R

Att vänta på besked...

Sitter och dricker lite kaffe nu på morgonen. Julian har ätit en stor portion gröt och sover nu middag. När han vaknar ska det badas och sen får han leka medan jag gör mig i ordning.
Vi väntar besked om vi får hämta hem vår älskade Sophie som legat på sjukhus de senaste dagarna.
Om hon inte får komma hem åker vi och hälsar på istället. Sophie mår mycket bättre nu så hon får nog komma hem men det finns en risk att hon får stanna en natt till för säkerhets skull.
Samtidigt som vi saknar vår älskade mamma/sambo här hemma så måste jag säga att jag är väldigt stolt över hur bra det går med lilleman. Man kommer snabbt in i rutinerna med honom och han samarbetar verkligen här hemma.
Fast mest av allt vill vi ju s¨klart ha Sophie här hemma hos oss. Nu ska jag städa lite så det ser fint ut när älskling kommer hem.

Saknar men har det bra... Mys med tv och nalle i sängen vid 7:00 i morse(Ja det fuskas med tv på morgonen) När katten är ur huset?     :-)

Nu är det bara o vänta!

Det snöar ute. Man kan riktigt se att Julian fattar att det är annerlunda när vi tittar ut genom fönstret nu på morgonen. Nyäten o nybadad och med helt ny jamis eftersom man tydligen kan fylla en blöja med bajs så pass att det rinner över på sidorna (Alltså på ett försök)... Nu ska vi mysa medan tvättmaskinen kör sitt race.
Sophie fick än en gång lämna oss för att bo på sjukhuset, efter ett par dagar med feber kände vi att det var bästa att låta hennes läkare kolla över situationen. Sophie ligger på infektionskliniken så jag o Jullemulleköttbulle fick klara oss själv inatt. Lilleman är så duktig och att ta hand om honom är väldigt tacksamt så allt har gått bra men vi saknar vår älskade mamma/älskling. vid middagstid ska vi åka o hälsa på och vi tänkte ta med mormor Stina också. nu ska vi fortsätta leka...

>Kram/R&J

En omtumlande dag!

Som jag skrev igår har Sophie tappat sitt hår i allt snabbare takt de senaste dagarna och idag kände hon nog att måttet var rågat...Men vi tar det från början.

När vi steg upp i morse hade vi detdär pirret i magen som man har när man ska göra något viktigt o spännande. Vi skulle åka o träffa en fotograf som skulle ta massor av fina bilder på hela familjen samlad. Fotografen var mycket duktig och sa själv att han lyckats ta en del mycket bra bilder. en våg av lättnad sköljde över mig eftersom jag visste hur viktigt detta var för Sophie (och mig såklart) Efteråt lunchade vi med min syster Daniella och det var under lunchen som Sophie deklarerade att det var dags att göra något åt håret...

Vi ringde min mor som är frisör och stämde träff med henne hemma hos oss senare på eftermiddagen. Det var blandade känslor att se Sophie där med trimmern o allt. Men när jag såg hur väl Sophie tog det och och hur hennes beslutsamhet växte i takt med att håret åkte av, visste jag att detta bara skulle komma att bli ett mindre hinder i kampen mot vår fiende. Dessutom är hon snygg i kort hår det lilla livet ;)

Lunchen var stadig så ikväll blir det lite mackor o kanske en slurk varm choklad.. Mmmmm :p
Hoppas kunna posta lite bilder från dagens övningar snart.

                                                      Tack för att ni bryr er!

                                                  
Varma hälsningar /R

Man blir så glad!

Satt här helt utmattad efter sjukhusdagen när Sophie frågade mig om jag varit o kollat min blogg de sista dagarna. Det hade jag inte, har känt mig lite oinspirerad och för att sno ett uttryck från henne haft bloggarkramp. Men så uppmanade hon mig o gå in o läsa era kommentarer. Så fint ni skriver till mig och så glad man blir.
Till er som undrar var ni kan läsa Sophies blogg så hittar ni den här. www.ettrosahelvete.blogspot.com 

Att sitta o inse att ni är så många som följer vår kamp och som tänker på oss o ber för oss är stärkande.
Tusen tack!

I morgon ska vi till en fotograf o ta familjefoton att dela ut till mormödrar o farmödrar etc. Konstigt att man får en känsla av att det måste göras nu. En liten djävul som viskar -Så länge Sophie har sitt hår kvar.
Det ska tilläggas att det är mest för hennes egen skull tankarna snurrar kring det, hon har varit så deppig över detta med håret. Därför var det en stor glädje att se henne komma hem med sin nya peruk igår. Den är verkligen superfin och påminner riktigt mycket om frisyren hon hade när vi träffades. Sophie har tappat mycket hår nu i veckan och fan vet om hon  inte klipper av det efter fotograferingen i morgon. Hon vågar inte ens tvätta det i onödan... Men hon vet att jag älskar henne oavsett hårstatus!
Idag var det som sagt en del turer på sjukhuset så man är helt slut nu.
Det är något med luften på sjukhus...
Btw någon som vet en bra insamling till behövande här i malmö?

Tusen tack än en gång för ert stöd. Ni gör oss starkare!

                               Jullebulle gör sig redo att skänka kläder till behövande.

Äntligen!

Idag kommer min älskade Sophie hem!
Hon fick läggas in i början på veckan eftersom hennes immunförsvar var lika med noll och de vita blodkropparna som producerades gick åt till att brottas med infektionen vid hennes piccline. Nu har de tagit bort den och hennes värden ser bättre ut. :) Som vi har saknat henne här hemma Julian och jag. Har varit jobbigt att vara ensam och samtidigt veta att hon var ensam på sjukhuset.Nu ska jag ta o ge Jullebulle ett bad o sen ska vi röja upp här hemma så att Sophie kommer hem till ett rent o mysigt hem. Skriver mer sen. Pöjs!
/R

Maginfluensa!

Igår var verkligen ingen bra dag. Kände mig krallig undef förmiddagen men envis som man är så skulle jag tvunget ut o fika med Linus. Innan vi var framme vid café Mys så hade Jag kräkts men av någon anledning trodde jag att jag druckit för mycket kaffe och ätit för lite. Inom en timme hann verkligheten ikapp och jag kräktes igen. Linus skjutsade mig hem igen men inte innan han själv lyckats knycka med sig några bacilusker hem. Han ringde i förmiddags på väg hem igen från sitt jobb... Förlåt Linus ;)
Har mått bättre idag men är fortfarande seg o orkeslös.
Fick bli ett kort ett idag.
/R

En tuff dag...

Igår mådde Sophie inte speciellt bra. Hon var oerhört trött och mådde illa som dagarna innan. Men igår var det som om tröttheten var ännu värre och dessutom hade hon ont i kroppen. Hennes arm gjorde ont efter blodproppen och nacken gjorde ont eftersom hon måste ta sprutor som stimulerar tillväxt av vita blodkroppar. Så det var jag o lilleman för hela slanten under dagen. Vi lekte först och sen när han ätit tog vi en lång promenad. Tror vi var ute i över en timme kanske två. Vi passade på att köpa bröd och ägg samt vitamindryck till Sophie. Har märkt att små saker som just Vitaminwell och isvatten mitt i natten gör S gott.(Hon blir så glad) Då känns det som att man e med o lindrar, fixar o donar med det lilla liksom. De sista två nätterna har också varit jobbiga. Sophie har sovit jättedåligt och varit väldigt varm. När min älskling sover dåligt gör också jag det :/ Så därför var det glädjande att se Sophie uppe på fötter igen när jag vaknade. Även om Sophie varit piggare idag så kändes det under perioder som om jag skulle gå av på mitten idag. Jag vet att det inte är något att prata om i sammanhanget men jag orkade inte göra något idag och stannade faktiskt hemma när Sophie åkte med Julian till sin bror för middag. Jag får ta igen det nästa gång.(Förlåt Markus & Ramak) Att vara hemma själv och bara vila gjorde mig gott och jag känner mig mycket bättre nu ikväll.. Med andra ord en ganska händelselös dag. Underbart... I morgon ska jag kanske träffa Linus o ta en fika. Vi får se.
Sov gott /R

Denna trötthet och detta illamående...

Sophie är trött. Hela tiden frågar jag min älskling hur hon mår och hela tiden får jag till svar att hon är trött och mår illa. Just nu är det en av få saker jag kan göra, fråga hur hon mår och ordna med isvatten juice etc. Men modig är hon iaf och väldigt mån om att verka stark.
Idag blev vi tvungna att köpa ny dammsugare eftersom vår gamla tillslut gick i sönder helt. Den nya går väldans tyst så nu kan jag dammsuga trots att älsklingen sover.. Men i slutändan var det Sophies fantastiska föräldrar som stod för dagens goda gärning. De  köpte en laptop till Sophie. Ingen värsting men tack vare dem så kan Sophie under sina dåliga dagar kolla film o blogga från sängen. Något som underlättar massor för henne. Hon har blivit så förtjust i att skriva om sin sjukdom och att få dela med sig till alla som vill. Det har blivit lite som terapi för oss båda :)
Idag är det en månad sedan vi fick det hemska beskedet om Sophie och man går fortfarande och väntar på att det ska sjunka in helt. Kommer det att göra det? Är det att hoppas för mycket?
Pratade med min kära mor idag som sa att Essie och mormor vill komma och hälsa på så vi ska se hur S mår nu i dagarna. Hade varit kul med lite sällskap.

Saknar mina kollegor och leverantörer men håller mig sysselsatt, att vara pappaledig är jobbigt alltså ;)   (Hoppas ni har det bra!)
Är så glad att Julian är så liten som han är och inte förstår kaoset i hans omgivning.
Han är verkligen vårt gemensamma ljus i mörkret...
/R

Idag inleddes operation: Ge cancer på moppo.

Klockan nio i morse befann vi oss på onkologen i Malmö för att på allvar sätta igång kampen mot cancer. Vi var lugna och fokuserade medan sjuksköterskan förberedde cytostatikan. Som vi har längtat och oroat oss over denna dag. När första dropparna gick genom slangen fällde min älskade en tår och jag kysste henne på pannan. Samtidigt som det var omtumlande och helt surrealistiskt var det också som en sten lyftes från bröstet. Nu var vi igång och det kändes skitbra i allt detta. Jag vet att Sophie kommer må förjävligt de närmsta dagarna och jag ska göra allt jag kan för att underlätta o lindra.

Känner mig så hjälplös ibland bara...
Man önskar att man handgripligen kunde göra något men nu måste vi lita på läkarna. Det gör vi också alltmedan vi försöker hitta någon form av vardagsbalans. Jag gläds av allt det fina stöd ni har gett mig o min älskling sedan allt uppdagades. Det har varit helt underbart att läsa era hälsningar. Jag lovar de skänker värme o glädje...

När behandlingen var klar ett par timmar senare var det som om någon tryckte på en knapp, all energi bara gick ur mig och när Sophie stack med min mor och svärmor till babysim var jag tvungen att lägga mig. Sov ett par timmar innan Sophie kom hem. Behövdes verkligen. Antar att det var en massa stress och oro som tillslut släppte.. Nu riktar vi blickarna framåt, nu ska vi kämpa. Nu jävlar kör vi!
/R

På G...

Nu har man fjärilar i magen... De e förunderligt att man på bara några minuter kan gå från en sinnesstämmning till en annan...
Middagen hos mina svärföräldrar var väldans god. Fick mig lite vin till livs och kunde snegla en del på handbollen också. (Synd att Sverige inte tog brons)
Nu sitter vi hemma och lilleman leker i det nya supersmarta babygymmet med sarg så han kan sitta upp och leka. Det finns bara ett minus, det låter som att han lägger små fisar när han flyttar på sig, jepps pyjamastyg och babygym blir fisljud.. hehe.
Eller som när man ligger på skinnsoffa o de e varmt o man ska skifta läge. haha!
I vilket fall så är han överförtjust i det (Tack Linus & Fanny)
Nu ska jag koppla av lite och samla tankarna inför morgondagen.. Puss på er
/R

Konsten att lura sitt psyke...

Igår lånade vi ut Lillskrot till mina svärföräldrar. Sophie skulle träffa sina kollegor och mysa på restaurang så jag bjöd hem Linus(en av de bästa)på tacos. Härligt att ha någon att tillgå när man inte vill sitta själv o grubbla. Efter nio satt jag dock själv och väntade på att Sophie skulle ringa, tjugo över ett ringde hon så jag satte mig i bilen för att hämta henne. Skönt att min gullemupp hade haft en trevlig kväll i allt detta. Det skall erkännas att det serverades vin till maten så lite förfriskad var hon allt min älskling och jag fick skratta en del i bilen på väg hem. Idag ska vi få god middag hos svärmor och svärfar! Allt har gått som på räls med lilleman vilket känns skönt! Planen är nu att hålla sig så sysselsatt som möjligt fram till tisdag morgon så man slipper tänka. Sophie var så grym på mellannålstjafset i fredags att det var lätt att sedan slappna av inför helgen. På måndag väntar skelettröntgen, kurator och fler tabletter.. Sophie klarar det galant och jag ska inte ge henne tilfälle att grubbla och oroa sig. I morgon åker jag till affären och köper sjuklingmat (skorpor, nyponsoppa etc.) så att Sophie får näring trotts allt skit som lurar runt hörnet! Skriver mer sen hemma. Ville prova att updatera
Med min telefon:)

En dag till..kampen mot cancer är i full gång!

Stannade hemma med Julian idag när Sophie åkte till sjukhuset.
Vi har busat lite, badat och nu sover min lille prins gott. När han vaknar ska jag köra till mormor Stina o lämna honom så att jag kan möta upp med älskling på sjukhuset. Villl vara vid hennes sida när det är dags för den fruktade mellannålspunktionen.. Sophie har varit så underbart stark hittils så jag tror hon seglar genom detta också. Ikväll styr vi kosan till Trelleborg och Julians farföräldrar där vi ska få god mat signerad pappa. (Får vi anta)  Ska bli skönt att koppla av inför tisdagens övningar. Usch... Man vill inte tänka på det men tankarna svävar dit alldeles för ofta. Tusen tack ni som skrivit till mig, era kommentarer värmer och ger ett leende på läpparna som lätt smittar av sig här hemma, ni är fantastiska!

                               Uppdaterar senare om dagens utmaningar. /R

Heldag på sjukhuset..

I morse stack Sophie tidigt till sjukan för att ta itu med dagens övningar. Vi hade både längtat efter och fasat för dagen eftersom det var dags att sätta in picc-line. Det hade kännts så avlägset på något vis, som om man skärmat av sig från verkligheten lite.. Stannade hemma och tog hand om lillskrot (Julian) tills min mor hämtade mig. Vi hade bestämmt att ta en fika hos Daniella (syrran) innan jag skulle få skjuts till sjukhuset. Jag hade lovat att vara där för det mindre ingreppet som sätta in en picc-line faktiskt är. Sophie höll krampaktigt i min hand och min tumme började bli lila... sköterskan fick leta o rota lite men allt löste sig tillslut och  innan vi visste ordet av så var min Soffeloffe hälften människa o hälften maskin.. min egna lilla kärleks-cyborg :) (nja nästan iaf)

Sophie är så modig och under resten av dagen tog hon sig an tester och scans som den lilla krigare hon är och även om jag inte uppfostrat henne så var jag stolt och glad. Hon är så modig...

 Väl hemma blev det bus med Lilleman (Julian) samt pizza o mys.
Så lyckligt lottad jag är trots allt. En underbar liten familj att kämpa för och kämpa det ska vi!

Imorgon fortsätter testerna och jag kommer att vara där, vid min älskades sida :)

Nu ska jag titta på tv och varva ner lite.
Tack för er tid/R

Hög tid att skriva lite...

Den 3/1 fick vi reda på att min älskade Sophie har fått bröstcancer, ett besked som gjorde att våra liv skakades om i grunden och chockade oss.Vad händer nu? Inget kan förbereda en människa på något som detta och vi var inget undantag. Dessutom fick vi beskedet av en idiot till läkare som dels grät vid tiden för beskedet och som underlät att informera oss om små petitesser som kuratorer osv. Fan ta dig dumma, dumma doktor på Sorgenfri motagningen i Malmö!
Veckorna som gått nu efter  har varit fyllda av blodprover och olika röntgen sessioner och samtal. Kan säga att man känner sig matt och undrar samtidigt: Om jag mår såhär hur mår då min älskade Chopzki?


Mitt stora problem hittills har varit en känsla av maktlöshet som likt en klump i magen ( ni vet en sån man hade inför ett stort prov eller när man gjort något man inte fick, fast tusen gånger värre) ständigt gör sig påmind. Varför Sophie och varför nu?
Man kanske inte behöver berätta att på många sätt har Sophie hanterat detta bättre än mig. Hon är så stark o modig och jag vet att vi kommer att gå starkare ur detta. När hon är svag kommer jag att vara stark för oss båda...
Stödet från familj o vänner är något vi kan skatta oss lyckliga över, vilken fantastisk skara människor man har runt sig. Tillsammans är vi starka!
Ska försöka uppdatera er i den mån jag hinner och med lite tur kanske lite mer sammanhängande ;)
På tisdag börjar kampen! På tisdag ger vi cancer på moppo!