Hög tid att skriva lite...

Den 3/1 fick vi reda på att min älskade Sophie har fått bröstcancer, ett besked som gjorde att våra liv skakades om i grunden och chockade oss.Vad händer nu? Inget kan förbereda en människa på något som detta och vi var inget undantag. Dessutom fick vi beskedet av en idiot till läkare som dels grät vid tiden för beskedet och som underlät att informera oss om små petitesser som kuratorer osv. Fan ta dig dumma, dumma doktor på Sorgenfri motagningen i Malmö!
Veckorna som gått nu efter  har varit fyllda av blodprover och olika röntgen sessioner och samtal. Kan säga att man känner sig matt och undrar samtidigt: Om jag mår såhär hur mår då min älskade Chopzki?


Mitt stora problem hittills har varit en känsla av maktlöshet som likt en klump i magen ( ni vet en sån man hade inför ett stort prov eller när man gjort något man inte fick, fast tusen gånger värre) ständigt gör sig påmind. Varför Sophie och varför nu?
Man kanske inte behöver berätta att på många sätt har Sophie hanterat detta bättre än mig. Hon är så stark o modig och jag vet att vi kommer att gå starkare ur detta. När hon är svag kommer jag att vara stark för oss båda...
Stödet från familj o vänner är något vi kan skatta oss lyckliga över, vilken fantastisk skara människor man har runt sig. Tillsammans är vi starka!
Ska försöka uppdatera er i den mån jag hinner och med lite tur kanske lite mer sammanhängande ;)
På tisdag börjar kampen! På tisdag ger vi cancer på moppo!