Att vänta på besked...

Sitter och dricker lite kaffe nu på morgonen. Julian har ätit en stor portion gröt och sover nu middag. När han vaknar ska det badas och sen får han leka medan jag gör mig i ordning.
Vi väntar besked om vi får hämta hem vår älskade Sophie som legat på sjukhus de senaste dagarna.
Om hon inte får komma hem åker vi och hälsar på istället. Sophie mår mycket bättre nu så hon får nog komma hem men det finns en risk att hon får stanna en natt till för säkerhets skull.
Samtidigt som vi saknar vår älskade mamma/sambo här hemma så måste jag säga att jag är väldigt stolt över hur bra det går med lilleman. Man kommer snabbt in i rutinerna med honom och han samarbetar verkligen här hemma.
Fast mest av allt vill vi ju s¨klart ha Sophie här hemma hos oss. Nu ska jag städa lite så det ser fint ut när älskling kommer hem.

Saknar men har det bra... Mys med tv och nalle i sängen vid 7:00 i morse(Ja det fuskas med tv på morgonen) När katten är ur huset?     :-)

Nu är det bara o vänta!

Det snöar ute. Man kan riktigt se att Julian fattar att det är annerlunda när vi tittar ut genom fönstret nu på morgonen. Nyäten o nybadad och med helt ny jamis eftersom man tydligen kan fylla en blöja med bajs så pass att det rinner över på sidorna (Alltså på ett försök)... Nu ska vi mysa medan tvättmaskinen kör sitt race.
Sophie fick än en gång lämna oss för att bo på sjukhuset, efter ett par dagar med feber kände vi att det var bästa att låta hennes läkare kolla över situationen. Sophie ligger på infektionskliniken så jag o Jullemulleköttbulle fick klara oss själv inatt. Lilleman är så duktig och att ta hand om honom är väldigt tacksamt så allt har gått bra men vi saknar vår älskade mamma/älskling. vid middagstid ska vi åka o hälsa på och vi tänkte ta med mormor Stina också. nu ska vi fortsätta leka...

>Kram/R&J

En omtumlande dag!

Som jag skrev igår har Sophie tappat sitt hår i allt snabbare takt de senaste dagarna och idag kände hon nog att måttet var rågat...Men vi tar det från början.

När vi steg upp i morse hade vi detdär pirret i magen som man har när man ska göra något viktigt o spännande. Vi skulle åka o träffa en fotograf som skulle ta massor av fina bilder på hela familjen samlad. Fotografen var mycket duktig och sa själv att han lyckats ta en del mycket bra bilder. en våg av lättnad sköljde över mig eftersom jag visste hur viktigt detta var för Sophie (och mig såklart) Efteråt lunchade vi med min syster Daniella och det var under lunchen som Sophie deklarerade att det var dags att göra något åt håret...

Vi ringde min mor som är frisör och stämde träff med henne hemma hos oss senare på eftermiddagen. Det var blandade känslor att se Sophie där med trimmern o allt. Men när jag såg hur väl Sophie tog det och och hur hennes beslutsamhet växte i takt med att håret åkte av, visste jag att detta bara skulle komma att bli ett mindre hinder i kampen mot vår fiende. Dessutom är hon snygg i kort hår det lilla livet ;)

Lunchen var stadig så ikväll blir det lite mackor o kanske en slurk varm choklad.. Mmmmm :p
Hoppas kunna posta lite bilder från dagens övningar snart.

                                                      Tack för att ni bryr er!

                                                  
Varma hälsningar /R

Man blir så glad!

Satt här helt utmattad efter sjukhusdagen när Sophie frågade mig om jag varit o kollat min blogg de sista dagarna. Det hade jag inte, har känt mig lite oinspirerad och för att sno ett uttryck från henne haft bloggarkramp. Men så uppmanade hon mig o gå in o läsa era kommentarer. Så fint ni skriver till mig och så glad man blir.
Till er som undrar var ni kan läsa Sophies blogg så hittar ni den här. www.ettrosahelvete.blogspot.com 

Att sitta o inse att ni är så många som följer vår kamp och som tänker på oss o ber för oss är stärkande.
Tusen tack!

I morgon ska vi till en fotograf o ta familjefoton att dela ut till mormödrar o farmödrar etc. Konstigt att man får en känsla av att det måste göras nu. En liten djävul som viskar -Så länge Sophie har sitt hår kvar.
Det ska tilläggas att det är mest för hennes egen skull tankarna snurrar kring det, hon har varit så deppig över detta med håret. Därför var det en stor glädje att se henne komma hem med sin nya peruk igår. Den är verkligen superfin och påminner riktigt mycket om frisyren hon hade när vi träffades. Sophie har tappat mycket hår nu i veckan och fan vet om hon  inte klipper av det efter fotograferingen i morgon. Hon vågar inte ens tvätta det i onödan... Men hon vet att jag älskar henne oavsett hårstatus!
Idag var det som sagt en del turer på sjukhuset så man är helt slut nu.
Det är något med luften på sjukhus...
Btw någon som vet en bra insamling till behövande här i malmö?

Tusen tack än en gång för ert stöd. Ni gör oss starkare!

                               Jullebulle gör sig redo att skänka kläder till behövande.

Äntligen!

Idag kommer min älskade Sophie hem!
Hon fick läggas in i början på veckan eftersom hennes immunförsvar var lika med noll och de vita blodkropparna som producerades gick åt till att brottas med infektionen vid hennes piccline. Nu har de tagit bort den och hennes värden ser bättre ut. :) Som vi har saknat henne här hemma Julian och jag. Har varit jobbigt att vara ensam och samtidigt veta att hon var ensam på sjukhuset.Nu ska jag ta o ge Jullebulle ett bad o sen ska vi röja upp här hemma så att Sophie kommer hem till ett rent o mysigt hem. Skriver mer sen. Pöjs!
/R

Maginfluensa!

Igår var verkligen ingen bra dag. Kände mig krallig undef förmiddagen men envis som man är så skulle jag tvunget ut o fika med Linus. Innan vi var framme vid café Mys så hade Jag kräkts men av någon anledning trodde jag att jag druckit för mycket kaffe och ätit för lite. Inom en timme hann verkligheten ikapp och jag kräktes igen. Linus skjutsade mig hem igen men inte innan han själv lyckats knycka med sig några bacilusker hem. Han ringde i förmiddags på väg hem igen från sitt jobb... Förlåt Linus ;)
Har mått bättre idag men är fortfarande seg o orkeslös.
Fick bli ett kort ett idag.
/R

En tuff dag...

Igår mådde Sophie inte speciellt bra. Hon var oerhört trött och mådde illa som dagarna innan. Men igår var det som om tröttheten var ännu värre och dessutom hade hon ont i kroppen. Hennes arm gjorde ont efter blodproppen och nacken gjorde ont eftersom hon måste ta sprutor som stimulerar tillväxt av vita blodkroppar. Så det var jag o lilleman för hela slanten under dagen. Vi lekte först och sen när han ätit tog vi en lång promenad. Tror vi var ute i över en timme kanske två. Vi passade på att köpa bröd och ägg samt vitamindryck till Sophie. Har märkt att små saker som just Vitaminwell och isvatten mitt i natten gör S gott.(Hon blir så glad) Då känns det som att man e med o lindrar, fixar o donar med det lilla liksom. De sista två nätterna har också varit jobbiga. Sophie har sovit jättedåligt och varit väldigt varm. När min älskling sover dåligt gör också jag det :/ Så därför var det glädjande att se Sophie uppe på fötter igen när jag vaknade. Även om Sophie varit piggare idag så kändes det under perioder som om jag skulle gå av på mitten idag. Jag vet att det inte är något att prata om i sammanhanget men jag orkade inte göra något idag och stannade faktiskt hemma när Sophie åkte med Julian till sin bror för middag. Jag får ta igen det nästa gång.(Förlåt Markus & Ramak) Att vara hemma själv och bara vila gjorde mig gott och jag känner mig mycket bättre nu ikväll.. Med andra ord en ganska händelselös dag. Underbart... I morgon ska jag kanske träffa Linus o ta en fika. Vi får se.
Sov gott /R

Denna trötthet och detta illamående...

Sophie är trött. Hela tiden frågar jag min älskling hur hon mår och hela tiden får jag till svar att hon är trött och mår illa. Just nu är det en av få saker jag kan göra, fråga hur hon mår och ordna med isvatten juice etc. Men modig är hon iaf och väldigt mån om att verka stark.
Idag blev vi tvungna att köpa ny dammsugare eftersom vår gamla tillslut gick i sönder helt. Den nya går väldans tyst så nu kan jag dammsuga trots att älsklingen sover.. Men i slutändan var det Sophies fantastiska föräldrar som stod för dagens goda gärning. De  köpte en laptop till Sophie. Ingen värsting men tack vare dem så kan Sophie under sina dåliga dagar kolla film o blogga från sängen. Något som underlättar massor för henne. Hon har blivit så förtjust i att skriva om sin sjukdom och att få dela med sig till alla som vill. Det har blivit lite som terapi för oss båda :)
Idag är det en månad sedan vi fick det hemska beskedet om Sophie och man går fortfarande och väntar på att det ska sjunka in helt. Kommer det att göra det? Är det att hoppas för mycket?
Pratade med min kära mor idag som sa att Essie och mormor vill komma och hälsa på så vi ska se hur S mår nu i dagarna. Hade varit kul med lite sällskap.

Saknar mina kollegor och leverantörer men håller mig sysselsatt, att vara pappaledig är jobbigt alltså ;)   (Hoppas ni har det bra!)
Är så glad att Julian är så liten som han är och inte förstår kaoset i hans omgivning.
Han är verkligen vårt gemensamma ljus i mörkret...
/R

Idag inleddes operation: Ge cancer på moppo.

Klockan nio i morse befann vi oss på onkologen i Malmö för att på allvar sätta igång kampen mot cancer. Vi var lugna och fokuserade medan sjuksköterskan förberedde cytostatikan. Som vi har längtat och oroat oss over denna dag. När första dropparna gick genom slangen fällde min älskade en tår och jag kysste henne på pannan. Samtidigt som det var omtumlande och helt surrealistiskt var det också som en sten lyftes från bröstet. Nu var vi igång och det kändes skitbra i allt detta. Jag vet att Sophie kommer må förjävligt de närmsta dagarna och jag ska göra allt jag kan för att underlätta o lindra.

Känner mig så hjälplös ibland bara...
Man önskar att man handgripligen kunde göra något men nu måste vi lita på läkarna. Det gör vi också alltmedan vi försöker hitta någon form av vardagsbalans. Jag gläds av allt det fina stöd ni har gett mig o min älskling sedan allt uppdagades. Det har varit helt underbart att läsa era hälsningar. Jag lovar de skänker värme o glädje...

När behandlingen var klar ett par timmar senare var det som om någon tryckte på en knapp, all energi bara gick ur mig och när Sophie stack med min mor och svärmor till babysim var jag tvungen att lägga mig. Sov ett par timmar innan Sophie kom hem. Behövdes verkligen. Antar att det var en massa stress och oro som tillslut släppte.. Nu riktar vi blickarna framåt, nu ska vi kämpa. Nu jävlar kör vi!
/R