fredag 11 februari 2011

Äntligen!

Idag kommer min älskade Sophie hem!
Hon fick läggas in i början på veckan eftersom hennes immunförsvar var lika med noll och de vita blodkropparna som producerades gick åt till att brottas med infektionen vid hennes piccline. Nu har de tagit bort den och hennes värden ser bättre ut. :) Som vi har saknat henne här hemma Julian och jag. Har varit jobbigt att vara ensam och samtidigt veta att hon var ensam på sjukhuset.Nu ska jag ta o ge Jullebulle ett bad o sen ska vi röja upp här hemma så att Sophie kommer hem till ett rent o mysigt hem. Skriver mer sen. Pöjs!
/R

14 kommentarer:

  1. Åhhh som jag längtar efter er nu! snart hemma, ringer så fort jag fått klartecken. Puss <3

    SvaraRadera
  2. Härligt!!!! /mamma

    SvaraRadera
  3. Beundrar dig Rasmus! Inte lätt att ta hand om liten själv, och inte heller lätt att ha din älskade Sophie på sjukhuset! Stor kram Annelie

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Jag undrar om Sophie har en egen blogg? Tycker att ni verkar starka, fortsätt ta hand om henne precis som du gör. Kram Vera i Skellefteå

    SvaraRadera
  5. Hej Rasmus,
    Måste bara skriva till dej och tala om att du verkar vara den mest underbara man som Sophie nånsin kunde önskat sej i det svåra läge i livet hon/ni befinner er i. Du är verkligen en klippa, och när jag läser din blogg blir jag glad för Sophie's skull, men ledsen för det finns en tjej som heter Linda som också är cancersjuk men hennes man har visat upp en helt annan sida hos sej själv. Istället för att hjälpa så har han gjort sej själv till det största offret. Åh vad jag önskar att han går in och läser i din blogg och tar till sej av hur man som anhörig kan hjälpa till att lindra smärta och ångest. Jag önskar er all lycka i framtiden och jag håller tummar och tår för att Sophie kommer att bli frisk och fri från cancern. Med Kramar från Marie

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Har läst en del ur din blogg, inte allt dock. Mitt intryck är att du är en inkännande och kärleksfull partner. Har själv bröstcancer sedan många år men mår rätt bra för det mesta. Det viktigaste för mig, förutom barnen, är min älskade make. Precis som du är han alltid känslomässigt varm och närvarande och det går inte att ta miste på hur mycket han älskar mig.
    Vill bara säga att ni båda kommer att fixa dethär på något sätt tack vare er kärlek till varandra. Oavsett utgång (vet man ju aldrig här i livet) så kommer värmen och kärleken att prägla era tankar om varandra för alltid.

    SvaraRadera
  7. Hej!
    Jag började läsa din blogg idag, jag lider med Er så mycket. Men vad jag blir varm i hjärtat och det är som balsam för själen att läsa om den kärlek som ni har.
    Många kramar från Jönköping.

    SvaraRadera
  8. Hej,

    Beklagar den hemska sjukdomen som drabbat din Sophie och familjen. Hoppas ni kan besegra cancern!

    Har några funderingar och frågor. Jobbar som journalist och gör research inför reportage om pappor som bloggar.

    Kan jag nå dig på en mailadress?

    Bästa hälsningar
    Annica

    SvaraRadera
  9. Hoppsan.
    Glömde lämna min egen adress.
    frisk.annica@gmail.com
    Tel. 0703 697 158

    SvaraRadera
  10. Har nu läst din blogg från scratch. Du verkar vara den mest omtänksamma och gulliga maken man kan få! Fortsätt så, även när det känns som tyngst, för det tror jag ni vinner på allihop. Hela bloggen lyser kärlek!

    Sen måste jag ju lägga till att er son är fantastiskt söt! :)

    SvaraRadera
  11. Hej!

    Jag har nu läst hela din blogg. Jag vill ge dig en stor, hjärtlig, varm KRAM, för du verkar vara en underbar make och pappa i er fin, lilla familj! Du står vid Sofies sida och jag kan riktigt känna hur mkt du älskar henne genom de ord du skriver.

    Jag har själv stått bredvid min älskling då han genomgick sin behandling mot cancer för två år sedan. Vi hade, liksom ni, en liten solstråle på några månader, som man samtidigt skulle ta hand om och vara lycklig inför. Min man överlevde sin cancer. Jag är så tacksam för det och ödmjuk inför livet på ett helt annat sätt nu för tiden. Jag vet den där känslan du in din blogg beskriver - den där knuten i magen som man vill, men inte kan, ignorera. Jag vet allt om de där tankarna, drömmarna man är rädd ska krossas... alla om-fantasier.

    Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni snart kan se cancern som besegrad i er familj. Forsätt ta hand om din älskade och din son lika fantastiskt som du gör nu!

    Många kramar från mig.

    SvaraRadera
  12. Sandra med barnen Oliver 6 år och William 1 årmåndag, 14 februari, 2011

    Vilken underbar man/sambo/pappa du verkar vara!
    Så stark och snäll och gör allt för att din familj ska må bra!
    Känner er inte, är bara en bloggläsare men önskar så att ni skulle slippa gå igenom det här, och att din fru snart får bli frisk från den dumma cancern!

    Världens största kram till hela er familj!

    SvaraRadera
  13. Hej Rasmus!

    Vilken tur att Sophie har dig... Tycker att du verkar vara en helt underbar sambo och pappa, det här kommer ni att klara galant...

    Kram Jane (Sophies arbetskamrat)

    SvaraRadera
  14. Skickar en stor Kram via cyber från mig och Ligan. Kram

    SvaraRadera