På G...

Nu har man fjärilar i magen... De e förunderligt att man på bara några minuter kan gå från en sinnesstämmning till en annan...
Middagen hos mina svärföräldrar var väldans god. Fick mig lite vin till livs och kunde snegla en del på handbollen också. (Synd att Sverige inte tog brons)
Nu sitter vi hemma och lilleman leker i det nya supersmarta babygymmet med sarg så han kan sitta upp och leka. Det finns bara ett minus, det låter som att han lägger små fisar när han flyttar på sig, jepps pyjamastyg och babygym blir fisljud.. hehe.
Eller som när man ligger på skinnsoffa o de e varmt o man ska skifta läge. haha!
I vilket fall så är han överförtjust i det (Tack Linus & Fanny)
Nu ska jag koppla av lite och samla tankarna inför morgondagen.. Puss på er
/R

Konsten att lura sitt psyke...

Igår lånade vi ut Lillskrot till mina svärföräldrar. Sophie skulle träffa sina kollegor och mysa på restaurang så jag bjöd hem Linus(en av de bästa)på tacos. Härligt att ha någon att tillgå när man inte vill sitta själv o grubbla. Efter nio satt jag dock själv och väntade på att Sophie skulle ringa, tjugo över ett ringde hon så jag satte mig i bilen för att hämta henne. Skönt att min gullemupp hade haft en trevlig kväll i allt detta. Det skall erkännas att det serverades vin till maten så lite förfriskad var hon allt min älskling och jag fick skratta en del i bilen på väg hem. Idag ska vi få god middag hos svärmor och svärfar! Allt har gått som på räls med lilleman vilket känns skönt! Planen är nu att hålla sig så sysselsatt som möjligt fram till tisdag morgon så man slipper tänka. Sophie var så grym på mellannålstjafset i fredags att det var lätt att sedan slappna av inför helgen. På måndag väntar skelettröntgen, kurator och fler tabletter.. Sophie klarar det galant och jag ska inte ge henne tilfälle att grubbla och oroa sig. I morgon åker jag till affären och köper sjuklingmat (skorpor, nyponsoppa etc.) så att Sophie får näring trotts allt skit som lurar runt hörnet! Skriver mer sen hemma. Ville prova att updatera
Med min telefon:)

En dag till..kampen mot cancer är i full gång!

Stannade hemma med Julian idag när Sophie åkte till sjukhuset.
Vi har busat lite, badat och nu sover min lille prins gott. När han vaknar ska jag köra till mormor Stina o lämna honom så att jag kan möta upp med älskling på sjukhuset. Villl vara vid hennes sida när det är dags för den fruktade mellannålspunktionen.. Sophie har varit så underbart stark hittils så jag tror hon seglar genom detta också. Ikväll styr vi kosan till Trelleborg och Julians farföräldrar där vi ska få god mat signerad pappa. (Får vi anta)  Ska bli skönt att koppla av inför tisdagens övningar. Usch... Man vill inte tänka på det men tankarna svävar dit alldeles för ofta. Tusen tack ni som skrivit till mig, era kommentarer värmer och ger ett leende på läpparna som lätt smittar av sig här hemma, ni är fantastiska!

                               Uppdaterar senare om dagens utmaningar. /R

Heldag på sjukhuset..

I morse stack Sophie tidigt till sjukan för att ta itu med dagens övningar. Vi hade både längtat efter och fasat för dagen eftersom det var dags att sätta in picc-line. Det hade kännts så avlägset på något vis, som om man skärmat av sig från verkligheten lite.. Stannade hemma och tog hand om lillskrot (Julian) tills min mor hämtade mig. Vi hade bestämmt att ta en fika hos Daniella (syrran) innan jag skulle få skjuts till sjukhuset. Jag hade lovat att vara där för det mindre ingreppet som sätta in en picc-line faktiskt är. Sophie höll krampaktigt i min hand och min tumme började bli lila... sköterskan fick leta o rota lite men allt löste sig tillslut och  innan vi visste ordet av så var min Soffeloffe hälften människa o hälften maskin.. min egna lilla kärleks-cyborg :) (nja nästan iaf)

Sophie är så modig och under resten av dagen tog hon sig an tester och scans som den lilla krigare hon är och även om jag inte uppfostrat henne så var jag stolt och glad. Hon är så modig...

 Väl hemma blev det bus med Lilleman (Julian) samt pizza o mys.
Så lyckligt lottad jag är trots allt. En underbar liten familj att kämpa för och kämpa det ska vi!

Imorgon fortsätter testerna och jag kommer att vara där, vid min älskades sida :)

Nu ska jag titta på tv och varva ner lite.
Tack för er tid/R

Hög tid att skriva lite...

Den 3/1 fick vi reda på att min älskade Sophie har fått bröstcancer, ett besked som gjorde att våra liv skakades om i grunden och chockade oss.Vad händer nu? Inget kan förbereda en människa på något som detta och vi var inget undantag. Dessutom fick vi beskedet av en idiot till läkare som dels grät vid tiden för beskedet och som underlät att informera oss om små petitesser som kuratorer osv. Fan ta dig dumma, dumma doktor på Sorgenfri motagningen i Malmö!
Veckorna som gått nu efter  har varit fyllda av blodprover och olika röntgen sessioner och samtal. Kan säga att man känner sig matt och undrar samtidigt: Om jag mår såhär hur mår då min älskade Chopzki?


Mitt stora problem hittills har varit en känsla av maktlöshet som likt en klump i magen ( ni vet en sån man hade inför ett stort prov eller när man gjort något man inte fick, fast tusen gånger värre) ständigt gör sig påmind. Varför Sophie och varför nu?
Man kanske inte behöver berätta att på många sätt har Sophie hanterat detta bättre än mig. Hon är så stark o modig och jag vet att vi kommer att gå starkare ur detta. När hon är svag kommer jag att vara stark för oss båda...
Stödet från familj o vänner är något vi kan skatta oss lyckliga över, vilken fantastisk skara människor man har runt sig. Tillsammans är vi starka!
Ska försöka uppdatera er i den mån jag hinner och med lite tur kanske lite mer sammanhängande ;)
På tisdag börjar kampen! På tisdag ger vi cancer på moppo!