Denna trötthet och detta illamående...

Sophie är trött. Hela tiden frågar jag min älskling hur hon mår och hela tiden får jag till svar att hon är trött och mår illa. Just nu är det en av få saker jag kan göra, fråga hur hon mår och ordna med isvatten juice etc. Men modig är hon iaf och väldigt mån om att verka stark.
Idag blev vi tvungna att köpa ny dammsugare eftersom vår gamla tillslut gick i sönder helt. Den nya går väldans tyst så nu kan jag dammsuga trots att älsklingen sover.. Men i slutändan var det Sophies fantastiska föräldrar som stod för dagens goda gärning. De  köpte en laptop till Sophie. Ingen värsting men tack vare dem så kan Sophie under sina dåliga dagar kolla film o blogga från sängen. Något som underlättar massor för henne. Hon har blivit så förtjust i att skriva om sin sjukdom och att få dela med sig till alla som vill. Det har blivit lite som terapi för oss båda :)
Idag är det en månad sedan vi fick det hemska beskedet om Sophie och man går fortfarande och väntar på att det ska sjunka in helt. Kommer det att göra det? Är det att hoppas för mycket?
Pratade med min kära mor idag som sa att Essie och mormor vill komma och hälsa på så vi ska se hur S mår nu i dagarna. Hade varit kul med lite sällskap.

Saknar mina kollegor och leverantörer men håller mig sysselsatt, att vara pappaledig är jobbigt alltså ;)   (Hoppas ni har det bra!)
Är så glad att Julian är så liten som han är och inte förstår kaoset i hans omgivning.
Han är verkligen vårt gemensamma ljus i mörkret...
/R