Vardag...

Efter två veckor med efterdyningar av cellgifter varvat med diverse infektioner med Sophie på sjukhus som följd var det så dags för behandling nr2 i måndags. Vi åkte in tidigt för att ta blodprov, Sophies värden hade varit så låga att det fanns risk för att behandlingen skulle skjutas upp ytterligare men  efter  en fika på CRC fick vi klartecken och behandlingen sattes in får andra gången. För mig var det lika känslomässigt laddat som sist men Sophie tog det hela med lugn och ro. Såsom första gången mådde Sophie bra i början men stegrande under veckan har de olika biverkningarna fisat sina fula trynen. Sophie har mått illa och varit väldigt trött och som grädde på moset har sprutorna för tillväxt av vita blodkroppar ordnat svår värk  stort sett i hela kroppen. Hennes blodförtunnande gör också att effektiva värktabletter är uteslutet...
Trots allt detta har vi alla ansträngt oss och lyckats fixa en mysig vecka med massor av kärlek.
Igår var jag och Julian nere i Trelleborg och hälsade på Julians fastrar och kusin Keila så att S kunde sova i lugn och ro.Vi passade också på att hälsa på hos min mormor på en fika innan  det var dags att köra. Efter Trelleborg stannade vi till hos Linus & Fanny och deras lilla Ella (Julians framtida fru) och snackade lite skit. Vi satt en bra stund och det var skönt att prata lite.
När det tillslut var dags att åka tillbaka till malmö var klockan kvart i sju och jag var fortfarande tvungen att åka o handla. Efter 5 minuter i bilen förvandlades bilresan till en viljornas kamp då lilleman ville sova. Det är ju så att om man kan hålla det lilla livet vaket tills man kommer hem så är det bara att byta till jamis och sedan administrera 180ml lelle. Jag vann viljornas kamp och fick se Julian slockna som ett ljus o komma i säng utan några som helst problem. Sliten satte jag mig sedan i soffan och njöt av kvällen med Sophie sålänge hon orkade. Gick o lade mig vid ett. Somnade vid två. Har sovit som ett barn... Skriver igen snart mina vänner.
/R