Man blir så glad!

Satt här helt utmattad efter sjukhusdagen när Sophie frågade mig om jag varit o kollat min blogg de sista dagarna. Det hade jag inte, har känt mig lite oinspirerad och för att sno ett uttryck från henne haft bloggarkramp. Men så uppmanade hon mig o gå in o läsa era kommentarer. Så fint ni skriver till mig och så glad man blir.
Till er som undrar var ni kan läsa Sophies blogg så hittar ni den här. www.ettrosahelvete.blogspot.com 

Att sitta o inse att ni är så många som följer vår kamp och som tänker på oss o ber för oss är stärkande.
Tusen tack!

I morgon ska vi till en fotograf o ta familjefoton att dela ut till mormödrar o farmödrar etc. Konstigt att man får en känsla av att det måste göras nu. En liten djävul som viskar -Så länge Sophie har sitt hår kvar.
Det ska tilläggas att det är mest för hennes egen skull tankarna snurrar kring det, hon har varit så deppig över detta med håret. Därför var det en stor glädje att se henne komma hem med sin nya peruk igår. Den är verkligen superfin och påminner riktigt mycket om frisyren hon hade när vi träffades. Sophie har tappat mycket hår nu i veckan och fan vet om hon  inte klipper av det efter fotograferingen i morgon. Hon vågar inte ens tvätta det i onödan... Men hon vet att jag älskar henne oavsett hårstatus!
Idag var det som sagt en del turer på sjukhuset så man är helt slut nu.
Det är något med luften på sjukhus...
Btw någon som vet en bra insamling till behövande här i malmö?

Tusen tack än en gång för ert stöd. Ni gör oss starkare!

                               Jullebulle gör sig redo att skänka kläder till behövande.