Kan inte kommentera och lyckades precis sudda ut hela mitt svar. återkommer i morgon, tidig morgon. Natti. och sorry.
torsdag 25 augusti 2011
onsdag 24 augusti 2011
måndag 15 augusti 2011
fredag 4 mars 2011
Vardag...
Efter två veckor med efterdyningar av cellgifter varvat med diverse infektioner med Sophie på sjukhus som följd var det så dags för behandling nr2 i måndags. Vi åkte in tidigt för att ta blodprov, Sophies värden hade varit så låga att det fanns risk för att behandlingen skulle skjutas upp ytterligare men efter en fika på CRC fick vi klartecken och behandlingen sattes in får andra gången. För mig var det lika känslomässigt laddat som sist men Sophie tog det hela med lugn och ro. Såsom första gången mådde Sophie bra i början men stegrande under veckan har de olika biverkningarna fisat sina fula trynen. Sophie har mått illa och varit väldigt trött och som grädde på moset har sprutorna för tillväxt av vita blodkroppar ordnat svår värk stort sett i hela kroppen. Hennes blodförtunnande gör också att effektiva värktabletter är uteslutet...
Trots allt detta har vi alla ansträngt oss och lyckats fixa en mysig vecka med massor av kärlek.
Igår var jag och Julian nere i Trelleborg och hälsade på Julians fastrar och kusin Keila så att S kunde sova i lugn och ro.Vi passade också på att hälsa på hos min mormor på en fika innan det var dags att köra. Efter Trelleborg stannade vi till hos Linus & Fanny och deras lilla Ella (Julians framtida fru) och snackade lite skit. Vi satt en bra stund och det var skönt att prata lite.
När det tillslut var dags att åka tillbaka till malmö var klockan kvart i sju och jag var fortfarande tvungen att åka o handla. Efter 5 minuter i bilen förvandlades bilresan till en viljornas kamp då lilleman ville sova. Det är ju så att om man kan hålla det lilla livet vaket tills man kommer hem så är det bara att byta till jamis och sedan administrera 180ml lelle. Jag vann viljornas kamp och fick se Julian slockna som ett ljus o komma i säng utan några som helst problem. Sliten satte jag mig sedan i soffan och njöt av kvällen med Sophie sålänge hon orkade. Gick o lade mig vid ett. Somnade vid två. Har sovit som ett barn... Skriver igen snart mina vänner.
/R
Trots allt detta har vi alla ansträngt oss och lyckats fixa en mysig vecka med massor av kärlek.
Igår var jag och Julian nere i Trelleborg och hälsade på Julians fastrar och kusin Keila så att S kunde sova i lugn och ro.Vi passade också på att hälsa på hos min mormor på en fika innan det var dags att köra. Efter Trelleborg stannade vi till hos Linus & Fanny och deras lilla Ella (Julians framtida fru) och snackade lite skit. Vi satt en bra stund och det var skönt att prata lite.
När det tillslut var dags att åka tillbaka till malmö var klockan kvart i sju och jag var fortfarande tvungen att åka o handla. Efter 5 minuter i bilen förvandlades bilresan till en viljornas kamp då lilleman ville sova. Det är ju så att om man kan hålla det lilla livet vaket tills man kommer hem så är det bara att byta till jamis och sedan administrera 180ml lelle. Jag vann viljornas kamp och fick se Julian slockna som ett ljus o komma i säng utan några som helst problem. Sliten satte jag mig sedan i soffan och njöt av kvällen med Sophie sålänge hon orkade. Gick o lade mig vid ett. Somnade vid två. Har sovit som ett barn... Skriver igen snart mina vänner.
/R
torsdag 24 februari 2011
Att vänta på besked...
Sitter och dricker lite kaffe nu på morgonen. Julian har ätit en stor portion gröt och sover nu middag. När han vaknar ska det badas och sen får han leka medan jag gör mig i ordning.
Vi väntar besked om vi får hämta hem vår älskade Sophie som legat på sjukhus de senaste dagarna.
Om hon inte får komma hem åker vi och hälsar på istället. Sophie mår mycket bättre nu så hon får nog komma hem men det finns en risk att hon får stanna en natt till för säkerhets skull.
Samtidigt som vi saknar vår älskade mamma/sambo här hemma så måste jag säga att jag är väldigt stolt över hur bra det går med lilleman. Man kommer snabbt in i rutinerna med honom och han samarbetar verkligen här hemma.
Fast mest av allt vill vi ju s¨klart ha Sophie här hemma hos oss. Nu ska jag städa lite så det ser fint ut när älskling kommer hem.
Vi väntar besked om vi får hämta hem vår älskade Sophie som legat på sjukhus de senaste dagarna.
Om hon inte får komma hem åker vi och hälsar på istället. Sophie mår mycket bättre nu så hon får nog komma hem men det finns en risk att hon får stanna en natt till för säkerhets skull.
Samtidigt som vi saknar vår älskade mamma/sambo här hemma så måste jag säga att jag är väldigt stolt över hur bra det går med lilleman. Man kommer snabbt in i rutinerna med honom och han samarbetar verkligen här hemma.
Fast mest av allt vill vi ju s¨klart ha Sophie här hemma hos oss. Nu ska jag städa lite så det ser fint ut när älskling kommer hem.
Saknar men har det bra... Mys med tv och nalle i sängen vid 7:00 i morse(Ja det fuskas med tv på morgonen) När katten är ur huset? :-)
onsdag 23 februari 2011
Nu är det bara o vänta!
Det snöar ute. Man kan riktigt se att Julian fattar att det är annerlunda när vi tittar ut genom fönstret nu på morgonen. Nyäten o nybadad och med helt ny jamis eftersom man tydligen kan fylla en blöja med bajs så pass att det rinner över på sidorna (Alltså på ett försök)... Nu ska vi mysa medan tvättmaskinen kör sitt race.
Sophie fick än en gång lämna oss för att bo på sjukhuset, efter ett par dagar med feber kände vi att det var bästa att låta hennes läkare kolla över situationen. Sophie ligger på infektionskliniken så jag o Jullemulleköttbulle fick klara oss själv inatt. Lilleman är så duktig och att ta hand om honom är väldigt tacksamt så allt har gått bra men vi saknar vår älskade mamma/älskling. vid middagstid ska vi åka o hälsa på och vi tänkte ta med mormor Stina också. nu ska vi fortsätta leka...
>Kram/R&J
Sophie fick än en gång lämna oss för att bo på sjukhuset, efter ett par dagar med feber kände vi att det var bästa att låta hennes läkare kolla över situationen. Sophie ligger på infektionskliniken så jag o Jullemulleköttbulle fick klara oss själv inatt. Lilleman är så duktig och att ta hand om honom är väldigt tacksamt så allt har gått bra men vi saknar vår älskade mamma/älskling. vid middagstid ska vi åka o hälsa på och vi tänkte ta med mormor Stina också. nu ska vi fortsätta leka...
onsdag 16 februari 2011
En omtumlande dag!
Som jag skrev igår har Sophie tappat sitt hår i allt snabbare takt de senaste dagarna och idag kände hon nog att måttet var rågat...Men vi tar det från början.
När vi steg upp i morse hade vi detdär pirret i magen som man har när man ska göra något viktigt o spännande. Vi skulle åka o träffa en fotograf som skulle ta massor av fina bilder på hela familjen samlad. Fotografen var mycket duktig och sa själv att han lyckats ta en del mycket bra bilder. en våg av lättnad sköljde över mig eftersom jag visste hur viktigt detta var för Sophie (och mig såklart) Efteråt lunchade vi med min syster Daniella och det var under lunchen som Sophie deklarerade att det var dags att göra något åt håret...
Vi ringde min mor som är frisör och stämde träff med henne hemma hos oss senare på eftermiddagen. Det var blandade känslor att se Sophie där med trimmern o allt. Men när jag såg hur väl Sophie tog det och och hur hennes beslutsamhet växte i takt med att håret åkte av, visste jag att detta bara skulle komma att bli ett mindre hinder i kampen mot vår fiende. Dessutom är hon snygg i kort hår det lilla livet ;)
Lunchen var stadig så ikväll blir det lite mackor o kanske en slurk varm choklad.. Mmmmm :p
Hoppas kunna posta lite bilder från dagens övningar snart.
Varma hälsningar /R
När vi steg upp i morse hade vi detdär pirret i magen som man har när man ska göra något viktigt o spännande. Vi skulle åka o träffa en fotograf som skulle ta massor av fina bilder på hela familjen samlad. Fotografen var mycket duktig och sa själv att han lyckats ta en del mycket bra bilder. en våg av lättnad sköljde över mig eftersom jag visste hur viktigt detta var för Sophie (och mig såklart) Efteråt lunchade vi med min syster Daniella och det var under lunchen som Sophie deklarerade att det var dags att göra något åt håret...
Vi ringde min mor som är frisör och stämde träff med henne hemma hos oss senare på eftermiddagen. Det var blandade känslor att se Sophie där med trimmern o allt. Men när jag såg hur väl Sophie tog det och och hur hennes beslutsamhet växte i takt med att håret åkte av, visste jag att detta bara skulle komma att bli ett mindre hinder i kampen mot vår fiende. Dessutom är hon snygg i kort hår det lilla livet ;)
Lunchen var stadig så ikväll blir det lite mackor o kanske en slurk varm choklad.. Mmmmm :p
Hoppas kunna posta lite bilder från dagens övningar snart.
Tack för att ni bryr er!
Varma hälsningar /R
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)